Den här veckan: Köpa resväska, fixa all skit som behövs fixas med autogiro och abonnemang som ska stängas av..och fundera vadfan jag ska göra med biljäveln. KUL VECKA. Förhoppningsvis så blir det lite kul umgänge på onsdag med diverse alkoholhaltiga drycker.. Jag har gjort av med så jävla mycket pengar på sistone, men jag har bestämt mig för att få ut det mesta ur Stockholm innan jag sticker (ökar chanserna för att jag kommer tillbaka).
Makro är tydligen det senaste viskade min ixus 100 i örat på mig.
Morgonen mötte mig med solsken
Jag blev glad över solskenet och att jag är så nöjd över mina nya skor, 690spänn på Din Sko.
Sen kom dimman och förstörde allt. Som den alltid gör.
Vaknade upp sedvanligt vid klockan 12, ahh god morgon! Och stack in till stan sen på eftermiddagen för att leta efter en bra kompakt-kamera. Jag orkar inte ta med min systemkamera överallt, och ville ha en nätt liten jävel som kunde passa ner i fickan. Hittade en helt ubercute Canon ixus 100.. mindre kamera får man leta efter, och bildkvaliten är helt OK! Var mest ute efter bra film-inspelningsmöjligheter också. Kolla så liten den är! :D
Sen drog jag hem till Thomas och lagade min ever so famous spaghetti bolognese, och så prövade vi nya Mario-spelet till Wii.
obligatorisk toalettbild:
Sen stack vi till Adam's hejdåfest, han ska åka till Korea och sen slutligen till Tokyo och studera som jag. Jag gjorde ett halvtaffligt försök att klippa ihop lite filmklipp jag tog under kvällen, i imovie08 som finns på macen, men det var ju inte världens mest avancerade program...men det får duga for now.
vaknade upp dagen efter med ett wtf-jag-har-ingen-frukost, men jag stack ut och handlade ändå, och gjorde världens brakfrukost till de ljuva tonerna av rick astley.
Att starta en blogg. Tänkte väl använda den för att skriva om mitt liv i Tokyo, och posta foton och lite annat trevligt. Allt är klart, biljetten bokad den 31:a december, 18:25 går flyget. Eller allt är fan inte klart, jag har ingenstans att bo än, men det löser sig. Jag kastar mig handlöst mot ödet. Så länge jag inte dör på kuppen så är jag nöjd. Och får jag inte skåla kanpai i luften så kapar jag fan planet. ^____^
Det är förstås djup cpångest att lämna folk man känner och tycker om, och folk man precis lärt känna och kanske skulle tycka om. Men man lever väl förhoppningsvis i 50-60 år till, så det finns väl lite tid över att ha tråkigt med er också. Ser fram emot att vara väldigt ohyffsad & västerländsk mot japaner, och att lära mig ett nytt språk..
Har ni vägarna förbi (typ sitter på ett plan över alperna, påväg över ryska gränsen, och förbi korea) så får ni gärna hälsa på, finns det hjärterum finns det sannerligen stjärterum i den lilla skolåda jag förmodligen kommer bo i.
Pass på. Här kommer en bild på mig och min gamla vapendragare Kristoffer Laios i Tokyo, som jag kommer spendera många tvspelskvällar med.
